Upptäck Eklandskapet

I Brokinds naturreservat rekommenderar vi att du besöker Skolhagen, av många betraktade som en av Eklandskapets vackraste och mest intressanta ekhagar. Den breder ut sig på en låg höjd mellan Kinda kanal och väg 34.

Du kan njuta av utsikten både ut över vattnet, Järnlunden, och mot den slottsliknande Brokinds herrgård som ligger på en holme i Stångån. Titta gärna lite extra på de vackra ekonomibyggnaderna. Det var förresten här som Kinda kanals första sluss byggdes, det var 1861.

I Skolhagens ekar bor det sällsynta skalbaggar, till exempel läderbagge, ekoxe, kardinalfärgad rödrock och bålgetingkortvinge. Är du intresserad av fåglar så passa på att även ströva omkring i Ängsdjurgården som ligger öster om väg 34. Eftersom det finns högvuxen lövskog här så trivs stenknäck, skogsduva och mindre hackspett i området.

För att ta sig till Skolhagen svänger man av 34:an mot Brokinds skola och parkerar efter slussen. För att nå Ängsdjurgården är det lättast att hoppa av buss 540 eller parkera bilen vid busshållplatsen som ligger vid infarten till själva samhället.

Är du här på sommaren kan du bada, antingen vid badplatsen inne i Brokind eller vid Viggebybadet, som ligger i ett naturreservat på vänster sida några kilometer tillbaka mot Linköping. På vintern kan du ta med dig skridskorna om isarna håller.

Precis som många andra storgods på 1600-talet så anordnades det ett hjorthägn i Bjärka-Säby. Hjorthagen här är landets äldsta som fortfarande är i bruk, om än i mindre skala än för många hundra år sedan. Det finns bra möjligheter att titta på hjortarna från utsiktsplattformen.

I denna hjorthage finns också Eklandskapets största koncentration av jätteekar, de äldsta tros vara äldre än själva hägnet som är från 1660. Flera av ekarna stammar har en omkrets på över två meter. Det betyder också att här finns en hög koncentration av sällsynta lavar och insekter.

Alldeles invid Hjorthagen ligger Fornhemmet. Det är en hembygdsgård där man på 1920-talet flyttade hit gamla byggnader från olika gårdar runt Bjärka-Säby. Här får man en bra bild av hur det såg ut i byarna på 1850-talet.

När du ändå är i trakterna så föreslår vi en promenad runt de bägge slotten. Det gamla alldeles vid Rängens strand och det nya som ligger omgivet av en vacker slottspark där det betar får på sommaren. Är du här då kan du ta något gott till kaffet vid Slottscaféet som har eget bageri. Vintertid parkerar många sina bilar vid det nya slottet, tar sig över vägen och susar sedan ut på en härlig tur med långfärdskridskor på fötterna.

Om du följer Östgötaledens skyltar kan du ta en sväng bort till slåtterängen. Vägen passerar de stora ekonomibyggnaderna i tegel som är från 1870-talet. Efter att ha korsat järnvägen passerar du en äng med ek och hassel som omringar små gläntor. Fäll ned blicken och du kan upptäcka ängsväxter som svinrot, klasefibbla, grönvit nattviol, ängsskallra, jungfrulin och darrgräs. Ängen slås fortfarande med lie.

Hit till Bjärka-Säby kommer man genom att åka söderut från Linköping, via Ekholmen, ut mot Bestorp.

Även i Sturefors finns det ett vackert slott. Det är från början av 1700-talet och ligger på en udde i sjön Ärlången. Om du redan har åkt med båt på Kinda kanal vet du också hur fint det ser ut från sjösidan. Slottet är privatägt, men allmänheten är välkommen att promenera runt i den vackra parken som anses vara en av vårt lands bäst bevarade 1700-talsparker.

En annan fin promenad kan du ta längs sjön, på den gamla vägen mellan slottet och Sundsbro. På vägen kan du kanske avnjuta en god matsäck medan du stiftar bekantskap med några riktigt stora ekar.

Sturefors naturreservat har ett av de största sammanhängande ekskogsområdena och på marken växer vårärt, lungört, trolldruva och sårläka. I dag finns det tyvärr inga mellanspettar, varken här eller någon annanstans i Sverige. Den dog ut i början av 1980-talet, och eklandskapet vid Sturefors var förmodligen den sista lokalen för denna hackspett. Men det finns en mängd märkvärdiga lavar, svampar och insekter i området.

Naturreservatet ligger strax öster om samhället Sturefors, söder om Linköping, via Ekholmen ut mot Bestorp. Sväng av mot Sturefors, ta vägen mot Grebo och sväng mot Landeryd och Sturefors slott. Det finns gott om parkeringsplatser.

Genom att vi har Tinnerö inpå knuten kan vi nästan kalla det Eklandskapen mitt i staden. Det är inga problem att ta sig hit genom att promenera från centrum. Om du vill gå omkring och upptäcka området föreslår vi dock att du tar cykel eller bil hit. Det är nämligen kommunens största naturreservat, så det finns mycket att upptäcka. Från Karleplan i norr till Rosenkällasjön i söder är området nära sju kvadratkilometer stort.

Reservatet når du genom ett femtontal tillfartsvägar med gott om parkeringsplats och matnyttiga informationstavlor om de olikfärgade leder man kan gå och vad som finns att lägga märke till. Både vad det gäller natur och kultur. Har du med dig cykel hit så finns det gott om grusvägar genom reservatet.

Området är dominerat av ekar men det finns också barrskogar och våtmarker. Det gör att det totala växt- och djurlivet är mycket rikt. Eller vad sägs om sällsynta skalbaggar som lever i ekved, fladdermöss, minde hackspett, göktyta, törnskata och skogsduva?

En utflykt till Rosenkällasjön är något som vi kan rekommendera. Här finns vacker utsikt, du ser Rödberget som sticker ut som en bergig halvö, det finns grillplats och bord att duka upp vid. Det finns även en brygga som är anpassad för rullstolsbundna. Runt sjön finns flera fågeltorn och här kan man få se såväl svarthakedopping som smådopping och skedand.

Det är inte bara naturen som är intressant här i Eklandskapet. Området har också en fascinerande kulturhistoria. Landskapet är fyllt av fornlämningar och inte minst från romersk järnålder (0-400 e.Kr.) är de sällsynt välbevarade. Gamla raserade stenmurar, gårdarnas terrasser, gravfält och fossila åkrar och annat intressant. Mycket här är välbevarat eftersom marken sedan 1500-talet har använts som äng och som militärt övningsområde. Det finns även sevärdheter, som bevarade torpmiljöer, från senare tid.